prepperSE – Årskrönika – del 1

#prepperSE – Årskrönika 2016, första delen

Det är inte många dagar kvar av året, ett år som varit händelserikt på många sätt. Vi har haft flera terrordåd i Europa varav några tog ett stort antal liv (Bryssel i Mars, Nice i juli och Berlin i december). Alla dessa attentat har islamistiska motiv med syftet att vi i västvärlden ska kännas oss rädda och osäkra i våra egna länder. Detta får vi inte acceptera utan vi måste agera kraftfullt mot all form av islamsk extremism.

Lyckade och mindre lyckade tillsättningar

Regeringen verkar inte ta frågan om extremism på allvar när man i slutet av 2016 utser Anna Carlstedt som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Carlstedt har tidigare varit ordförande för Svenska Röda Korset, en post hon slutade från i höstas med förklaringen bristande samsyn med övriga styrelsemedlemmar. Carlstedts meritlista rörande extremism är tunn, men meritlistan för partipolitisk trogenhet desto mer välfylld. Hennes ideologiska lojalitet är troligen förklaringen till varför experter såsom Magnus Ranstorp, Hans Brun eller Magnus Norell inte är aktuella för positionen. Ännu ett exempel på hur regeringen belönar partitrogenhet framför faktisk kunskap. Vi har definitivt ett problem här i landet där kunskap och erfarenhet inte väger lika tungt som ungdom och förment rätt åsikter.

Årskrönika överbefälhavare Micael Bydén

Sveriges överbefälhavare Micael Bydén

I slutet på 2015 utnämndes Micael Bydén till ny Överbefälhavare. Jag som vid den tidpunkten var relativt okunnig i ämnet, reflekterade inte så mycket över det. Istället tänkte jag i mitt stilla sinne att det blir väl ännu en stackare som får fortsätta rusta ner vårt hårt ansatta försvar ytterligare. Döm om min förvåning när det helt plötsligt börjar ske lite oväntade saker. Det övas på Gotland och när övningen är avslutad har vi helt plötsligt fast trupp på Ön. Min känsla är att det var inte bara vi svenskar som blev överraskade, utan även Ryssen torde ha satt morgon-borsjtj i halsen när man inser att fredsskadade Sverige använt sig av deras egen taktik för att höja insatsen ett par snäpp rörande Gotland. Nu är det inte lika enkelt att utropa Gotland Oblast. Inte nog med det, 18/11 så får vi reda på att Sverige återigen har en tung kustrobot att använda. Bydén har grävt i våra förråd och pusslat ihop ett fungerande system kring sjömålsrobot 15 och detta inom ram. Två händelser på kort tid som höjt vår förmåga och ökat insatserna för den som vill ta vårt territorium i anspråk.

 

Början på en nödvändig upprustning

Frågan som ställs, men där ordentligt svar än så länge uteblivit är varför vi på kort tid åter har trupp på Gotland? Samt varför har vi under stort hemlighetsmakeri och högt tempo återskapat våra kustrobotsystem? Givetvis är svaret enkelt; Rysslands pågående militära upprustning. En möjligt än intressantare fråga är om det är det enda svaret? Vi vet att ryssen placerat kortdistansroboten Iskander-M, som kan bära kärnvapen utöver konventionella stridsspetsar i Kaliningrad. Även luftvärnsrobotsystemet S-400 är nu placerat i Kaliningrad, vilket får stor påverkan på svenska flygbaser. Flera baser ligger inom räckvidd för robotarna, något som vid en konflikt gör det svårt för vårt flygvapen att operera från dem.

S-400 Luftvärnsrobot

S-400 Triumf (С-400 Триумф) eller NATO-benämningen SA-21 Growler

Dessa uppgifter är publika och var för sig kanske inte så alarmerande, men frågan är vad vår högsta militära ledning via för oss otillgängliga kanaler vet som vi inte har koll på. Det sker saker i högt tempo och det är bra! Det sänder signaler till andra sidan Östersjön att vi ser vad som är på gång och att vi inte kommer lägga oss platt på rygg om de skulle få för sig att försöka något. Det känns förtroendeingivande med en ÖB som agerar snabbt och kraftfullt; om bara försvarsminister Hultqvist kan skapa sig lite mer handlingsutrymme så kan det nog, på några års sikt, blir riktigt bra. Det största hindret för detta är vår utrikesminister, vars tankar och idéer ter sig allt mer världsfrånvända. Kanske har vi tur och får se hur vår plats i FNs säkerhetsråd får utrikesministerns ego att vibrera i takt med kosmos och de två blir ett. Konstigare saker har skett.

Ryssland

Ryssland är svårt att undvika när man funderar kring situationen i världen. Från att ha varit ett land på dekis, har man idag blivit ett land på dekis med en växande militär förmåga och en ambition att vara en stormakt. De lägger stora summor pengar på upprustning och förmågehöjning. Krigsmakten moderniseras och bygger nytt. Det skapas fler förband och man har ett mycket ambitiöst övningsprogram. Värt att nämna är några stora övningar som skett under året med syfte att öva dels krigsekonomi/planering genom att involvera en del företag i övningen. Det har även övats kärnvapenanfall med civilbefolkningen. Inte nog med det, skyddsrum håller på att färdigställas för hela befolkningen i Moskva. Med andra ord, staten och befolkningen förbereder sig på krig.

Detta är inte billigt. En av faktorerna som fick Sovjetunionen att kollapsa var den kapprustning som president Reagan startade genom projektet ”Strategic Defense Initiative”, eller Star Wars i dagligt tal. Projektet satte stor press på den sovjetiska ekonomin och detta kombinerat med Gorbatjovs reformer fick Sovjetunionen att implodera.

Hur sannolikt är det att en liknande situation uppstår idag? Som oljenation är Ryssland beroende av höga oljepriser för att få sitt ambitiösa militära upprustningsprogram att gå ihop ekonomiskt. Under 2015 och 2016 har råoljan på världsmarknaden varit lågt prissatt då OPEC har upprätthållit produktionen trots minskad efterfrågan globalt. Lågt råoljepris kombinerat med ekonomiska sanktioner mot Ryssland på grund av deras annektering av Krimhalvön och krigsföring i östra Ukraina har pressat den Ryska ekonomin hårt. Det sägs att man kommer dra ner på de militära utgifterna under 2017, men det är bara trolleri med siffror för att lugna befolkningen som verkar allt mer pressade av statens dåliga ekonomi. De senaste veckorna har råoljan åter börjat stiga i pris, detta efter att OPEC beslutat att minska produktionen. De verkar ha insett att låg efterfrågan och hög tillgång inte främjar prisbilden för producenterna, vilket i sin tur kan ge ett visst välbehövligt tillskott i den Ryska statskassan; under förutsättning att priserna fortsätter klättra. En starkare rysk kassa innebär troligen inte speciellt mycket bättre förhållanden för befolkningen, utan en stor del lär gå till militära investeringar och hybridkrigsföring, något som ryssarna verkar ägna allt mer tid och resurser.

 

årskrönika hybridkrig

Hybridkrig, bild från www.greanvillepost.com

Sannolikt har man insett att ett direkt militärt angrepp mot väst inte är realistiskt så länge som väst (EU och NATO) är enat och inte träter sinsemellan. Genom att destabilisera samhällen så skapas en inre oro som tar tid och resurser för de drabbade länderna. Målet med hybridkrigsföring är att skapa instabila samhällen genom omfattande informationsoperationer, stöd till politiska partier och i slutskedet även fysiska störningar, som troligen hanteras genom att man invaderar en del av ett land på samma sätt som gjordes med Krim-halvön. En osäker metod som tar mer tid, men som om den lyckas verkar ge acceptabla konsekvenser för Ryssland.

Det har lyckats i Ukraina, frågan är om det kan vara lika framgångsrikt i baltstaterna? Det är trots allt länder som är medlemmar i både EU och NATO institutioner som ännu inte är helt handlingsförlamade.

Troligen är det EU som Ryssland siktar in sig på med tanke på Brexit och den allmänna EU-skepsis som sprider sig runt om i Europa. Skepsisen är ivrigt påhejad av Ryssland som ekonomiskt stödjer en del av de partier som driver denna åsikt. Om det sker så bedömer jag att det ligger några år framåt i tiden. Tidigast runt 2020-2021 kan EU vara i så pass dåligt skick att Ryssland kan agera.

Ett angrepp på EU-stater förutsätter att NATO också dras med stabilitetsproblem. Där är det nog mest troligt att relationen mellan Turkiet och Ryssland kan ställa till det. Om Turkiets utveckling mot fullfjädrad diktatur fortsätter och deras relation med Ryssland fördjupas, kommer NATO inte ha andra möjligheter än att utesluta Turkiet ur samarbetet. Konsekvenserna av det är svåra att förutse, men att det kan bli stökigt är nog rätt klart.

Trump

Apropå stökigt kan jag inte låta bli att nämna USA:s kommande president, Donald Trump. Det har stormat en hel del kring denne person, både nationellt och internationellt.

Svensk media verkar närmast chockade över det amerikanska folkets val och har i princip idiotförklarat närmare 50 % av de amerikanska väljarna, som hade den dåliga smaken att inte rösta på Clinton. Som sansade personer vet är inte världen så enkel som svenska journalister vill göra gällande. Vågar journalisterna släppa sargen och lyssna på vad folk runt om i västvärlden säger, inser de rätt snart att det finns ett missnöje med det gamla politiska etablissemanget. Detta är inget nytt; det nya är att det inte längre är några få procent av väljarna utan större grupper väljare som söker förändring.

trump årskrönika

Kampanjbild från presidentvalskampanjen 2016

Denna törst efter förändring är Ryssland inte sena med att utnyttja genom att t.ex. ekonomiskt stödja vissa partier runt om i Europa. Valresultatet i USA är också ett uttryck för detta missnöje. Min bedömning är att väljarna inte valde Trump till president, de valde bort Clinton. Det gör att Trump troligen inte kommer sitta mer än 4 år på posten, avhängigt vad som sker under dessa 4 år.

Trump är en ny typ av politisk aktör i det moderna USA, mer affärsman än politiker. Det kommer säkerligen att visa sig framgångsrikt i vissa fall och i andra fall mindre så. Jag tror att många har underskattat Trumps förmåga att fungera som USA:s president. Han har en väldigt annorlunda ledarstil och inställning till politik och det behöver nödvändigtvis inte vara dåligt.

Svenska politiker och media är däremot inte vana vid en ledare som kommer att kräva att alla parter i en allians som NATO ska leva upp till sina åtaganden enligt det avtal de skrivit under där 2 % av BNP ska läggas på försvaret. Vad Trump säger är att ”Du kan inte räkna med att försäkringen gäller om du inte betalar för den”. Något som vi inte är vana att höra från politiker, men som vi kanske borde höra oftare.

Tydlighet är bra, då vet alla vad som gäller. Vilket gör att vi med fog kan fundera på de avtal som Sverige har med USA rörande försvarssamarbete; vad står det i dem? Vad är vår premie? Vilka garantier har vi nu, med en president som inte är som vi är vana vid? Här är i alla fall jag orolig över vår regerings kompetens att hantera frågan. Förhoppningsvis finns det klipska tjänstemän på berörda departement som kan reda ut det.

Sammanfattningsvis

Omvärlden ter sig allt mer instabil. Den relativa stabilitet vi haft de senaste 5-10 åren är på väg bort. Vi kan antagligen räkna med att de större val som sker 2017 i västvärlden kommer att överraska på samma sätt som Brexit och Trump gjorde. Mest överraskade och oförstående lär stora delar av svensk media vara. De verkar ha svårt att ta in att allt större befolkningsgrupper är på jakt efter något annat, något nytt. Folk i gemen är trötta på att avståndet mellan politiker och väljare blir allt större, upplever att ingen lyssnar på farhågorna de har, utan att allt rullar på som vanligt. När väljare och politiker rör sig åt helt motsatta håll, är det upp till politikerna att agera. Mer av samma är inte rätt lösning! De franska väljarna kommer tydligt visa detta i nästa år presidentval. Även vi i Sverige fick en försmak av att väljarna förväntar sig något nytt i senaste valet. 2018 lär svenskarna markera ännu tydligare att det inte duger att göra som förr. Det kommer bli några spännande år framöver.

Följ mig på

Peter Bivesand

Prepper, fotograf och allmänt politiskt intresserad. Analytiskt lagd utan skygglappar. Duckar inte för de svåra frågorna.
Följ mig på

2 comments

  • Ja läget runt omkring oss ser ju onekligen instabilt ut..

    Frågan är ju vad våra makthavare vet som dom inte vill tala om för oss angående upptrappningen i vårt försvar.

    Vad den stora Björnen i öst och det stora maskineriet i väst kommer att hitta på framöver
    kan vi ju bara sia om.

    Det positiva är ju som du skriver att Sveriges makthavare börjat vakna lite,
    men det går ju som sagt för sakta.
    Det mesta av försvaret nedlagt och civilförsvaret borta..

    Nä upp några växlar och dra igång civilförsvaret ordentligt igen..

    Skulle ju vara j*kligt intressant att få den uppgiften att dra igång det i min kommun…

    Tänk att vara Prepper för staten😜👍

  • Jo, nog ser vi ut att ha några intressanta år framför oss…
    Det jag ser som det stora problemet med samhällets krisberedskap är att vi idag i mångt och mycket saknar kunskapen från kalla krigets dagar (skriver en del om det här: http://www.prepperse.se/att-ta-eget-ansvar-for-sin-framtid/).

    Jag har jobbat som prepper för ett landsting/region, chefsprepper får man väl kalla det, och ja, det var spännande och intressant, men tungjobbat. Man är inte alltid den mest populäre personen i organisationen 😀 Det var så pass tungjobbat att jag avsade mig chefskapet (och därmed ansvaret) och återgick till att jobba som vanlig handläggare. Men oj vad jag lärde mig saker under de åren 🙂

    Jag hoppas verkligen att det blir fart på civilförsvaret igen. Alla länsstyrelser håller på att styra upp det arbetet och många har eller håller på att rekrytera medarbetare som ska jobba med detta. Så om man är intresserad av att arbeta som beredskapssamordnare har man numer många fler jobb att välja på än bara för något år sedan.

Kommentera