Att ta eget ansvar för sin framtid

Idag (2016-08-09) var det ett större strömavbrott i Dalarna. Just strömavbrott verkar bli mer och mer frekventa och även mer omfattande än tidigare. Orsaken kan man alltid spekulera kring, teorierna brukar omfatta allt från otur via dåligt underhåll till främmande makt. Men för det här inlägget är orsaken inte alls intressant, utan det jag vill adressera är dagens ledare i Dalademokraten signerat Robert Sundberg.

Ledaren är rätt slätstruken och slår in redan vidöppna dörrar i form av att konstatera att vi är beroende av elförsörjningen, att våra elnätsbolag borde ta mer ansvar, att vi har låg tolerans mot händelser jämfört med många andra länder samt att många inblandade gärna skyller på diverse i stället för att ta ansvar.

Det som gjorde att jag lyfte ett ögonbryn lite extra är de två sista styckena (som jag tar mig friheten att citera här):

“En trend finns nu där folk uppmanas klara sig själva med ficklampor, filtar, konservburkar, flaskvatten och annat för att klara problem som strömavbrott. Till en mindre del kan det vara bra. Men trenden är delvis olycklig. Den lägger för mycket ansvar på individen och fråntar stat, kommun och företag ansvar.

Stat och kommun, företag samt organisationer, är de som måste ha huvudansvaret för att lösa problem som kan uppstå i samhället. Behövs det så kan vi alla betala lite mer i skatt för att klara det.”

Att det skulle vara olyckligt att vara förberedd inför en katastrof eller allvarligare händelse är en hisnande tanke. Dagens samhälle är inte i närheten av den medvetenhet som fanns på 70- och 80-talen när det gäller krisberedskap. Utöver att medvetenhet saknas så är också i princip alla resurser som fanns då avvecklade. Det finns inga beredskapslager för befolkningen. Det finns inga större drivmedelsreserver inom landet, lokala mataffären har minimala lager (lager kostar pengar, dagliga leveranser är billigare och kräver mindre lokalyta, dvs lägre kostnad) och många kommuner klarar idag, under lugna förhållanden, inte av att leverera grundtjänster med god kvalitet.

shtf plog

Hästdragen plog som står i en av mina lador. Kan visa sig användbar i framtiden.

Staten har i princip avsagt sig allt ansvar för t.ex. livsmedelsförsörjning. Vi har idag en självförsörjningsgrad runt 50% av behovet, vi klarar alltså inte av att föda vår befolkning på det vi producerar inom landet. Vilket inte är så konstigt då vi har ett överreglerat jordbruk med ofta de mest strikta lagarna inom EU. Lönsamheten är låg på grund av komplicerade och dyra åtgärder som ska vidtas, höga skatter på arbete, höga miljöskatter på t.ex. handelsgödsel och drivmedel (något som numera höjs varje år utan debatt eller beslut i riksdagen, en pengamaskin för staten med andra ord) och en befolkning som inte anser sig ha råd att betala för svenskt kött när importerat kött kan kosta upp mot 50% mindre per kilo. Dagens lantbruk kräver stora investeringar i maskiner för att kunna drivas effektivt och boden är ofta satt i skuld livet ut för sin dröm om att bruka mark.

Bugga ut

Rusning till framtida beredskapslager?

Ska stat och kommun börja skapa beredskapslager för i runda slängar 10 miljoner invånare så kommer det kosta många skattekronor bara i inköp, tillkommer kostnader för distribution, lagring, underhåll, etc. Lager lär behövas runt om i landet, i lokaler som kanske inte ens finns kvar i kommunal eller statlig ägo efter alla utförsäljningar de senaste 15 åren. Det kommer med andra ord krävas några miljarder i byggkostnader (ska stat eller kommun äga och finansiera byggnaderna? Ska det byggas säkert eller billigt?).

Vidare ska det ske någon form av distribution från beredskapslagren vid något specifikt tillfälle. Ska det köras hem till medborgaren eller ska medborgaren besöka lagret och hämta upp sin ranson? Hur löser man det när drivmedel är en trång sektor? Eller när alla vägar är igensnöade och snösvängen inte hinner med?

Det är inte realistiskt att tro att stat och kommun kan lösa denna uppgift inom rimlig tid. De som var med på 70- och 80-talen, är idag pensionärer eller avlidna. De som idag arbetar med beredskapsfrågor i kommuner och landsting har i bästa fall jobbat några år med “gamlingarna” och har fått ta del av deras kunskap och erfarenhet. I vissa fall finns det några “gamlingar” kvar som timanställda eller konsulter, men det trappar så sakteliga av. Nyanställningar behövs, men då blir det i huvudsak nyutbildade eller personer med liten erfarenhet av det som behöver göras de kommande åren. Hade det inte varit bättre att låta bli att avveckla i princip allt som hade med krisberedskap att göra? Hade det inte varit smart att behålla vissa resurser, inte för att behovet finns utan för att bibehålla och utveckla kompetensen hos de som arbetar med krisberedskapsfrågor?

De få kronor som Robert Sundberg säger sig vara villig att avvara till förmån för ett ännu högre skatteuttag med öronmärkning till krisberedskap kommer inte att lösa problemen. Det krävs mer pengar än så. Troligen är det så illa att vissa resurser inte kan återskapas för att kostnaderna för nyetablering är för höga. Våra folkvalda politiker har sedan kalla krigets slut avvecklat vår krisberedskap. Man låter dessutom frågan förbli förpassad till källaren, trots att vår omvärld blir allt mer turbulent.

I väntan på att politikerna ska nyktra till och inse att vi måste göra något så kommer jag ta ansvar för mig och min familj. Jag vill klara mig, jag vill att mina barn ska klara sig, jag vill inte att nära och kära ska få lida för att stat eller kommun inte klarar av att hjälpa sina medborgare vid en större kris. Jag väljer att ta eget ansvar för mitt och mina näras välbefinnande, då kan jag säkerställa att vi kan anpassa efter våra behov, inte utifrån vad någon myndighet anser att vi har för behov. Jag gör det för egna pengar, vilket gör att jag söker de mest kostnadseffektiva lösningarna. Något som stat och kommun inte är välkända för att göra.

Jag startade denna sajten för att dela med mig av mina kunskaper och frågade några andra preppers om dom ville bidra med sina kunskaper, vilket dom mer än gärna ställde upp på. Vi gör detta för att vi insett att stat och kommun inte längre har förmågan att klara av ett av sina grunduppdrag gentemot medborgarna, att ge skydd och hjälp vid allvarliga kriser. Problemet ligger hos politikerna som prioriterat ner frågan så långt det bara är möjligt. Vi har haft en lång period med lugn och ro, med några få undantag (stormar främst) vilket gör att vi blivit bekväma. Nu är det många faktorer som pekar på att lugn och ro är något vi kommer se allt mindre av i framtiden. Oavsett vad som sker gäller det att vara förberedd, den som litar på stat och kommun kommer bli besviken. Den som försöker säkra sin närmaste framtid först när det blivit stökigt kommer bli grymt besviken när mataffären är tom, när lokala bonden motar bort dig med hagelbössan eftersom han inte har behov av ännu en till som vill arbeta gratis mot mat och husrum och för att inte snacka om besvikelsen när du inser att de du älskar kommit till skada för att du inte tog ditt eget ansvar och var förberedd.

 

Profilbild
Följ mig på

Peter Bivesand

Prepper, fotograf och allmänt politiskt intresserad. Analytiskt lagd utan skygglappar. Duckar inte för de svåra frågorna.
Profilbild
Följ mig på

Latest posts by Peter Bivesand (see all)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.