Julsignaler – Berättelsen om B

Julsignaler – Berättelsen om B

 

Några dagar senare hade de röjt ut korridoren till skyddsrummet, men ingen av dem hade föreslagit att de skulle låsa upp igen och gå in. Femman hade kommit tillbaka med Markus prylar och packat upp samt möblerat. Deras lägenhet var riktigt mysig vid det här laget, den hade till och med fått gardiner. Det var lite olyckligt att Femman inte förstått finessen med veckband, utan istället resolut häftat fast dem i fönsterkarmarna, men de fyllde i alla fall sin funktion.

 

Femman hade gjort sig hemmastadd i en av ettorna på andra våningen. De hade erbjudit honom en trea högre upp, men tanken på att bo så stort tycktes ge honom ångest. Han gick med på att ta ut ena våningssängen, som de istället ställde in i en av lägenheterna på våning fyra. Han hade nu, med viss hjälp av Magnus och Markus, börjat snickra ihop något som såg ut som en vaktkur. Eftersom det virke de hade att tillgå var det skräp som stått nere i skyddsrumskorridoren samt några rejäla presenningar Magnus passat på att köpa när de var till Åmål på shoppingtur, liknande den mer en bulgarisk bärplockarbostad än något Försvarsmakten skulle godkänt. Den höll dock ute det mesta av väder och vind och Femman verkade nöjd, då var de båda andra också nöjda.

 

De hade släppt lite bilder på Twitter och hade redan fått förfrågningar om vad det var för något. Nu var de precis i begrepp att trycka ut den inbjudan de skrivit tillsammans:

 

”Är din vilja och önskan att överleva starkare än dina kunskaper? Ser du nyttan i att vara flera när civilisationen som vi känner den går åt pipan? Hittar du inte en BoL du har råd med? Dessa och långt fler problem har vi svar på – Bo(L)tellet! Anmäl dig redan idag för visning 17/12; vi har erbjudanden som passar ALLA plånböcker, inklusive plastpåsar med enkronor!”

 

Den sista hälften av sista meningen hade Femman propsat på att de skulle ha med. De hade tyckt det var onödigt, ända tills han dragit upp en ziplockpåse ur fickan, full med enkronor samt en och annan sockerbit.

 

Högtidligen satte både Magnus och Markus pekfingret på Enter och tryckte samtidigt. ”Så, nu är det bara att vänta.” Med ett *PLONG* trillade det första meddelandet in.

 

Hej! Jag heter Christer, bor på Söder och söker ett kollektiv med likasinnade (preppers). Jag tycker det låter jätteintressant med ert Bo(L)tell och kommer gärna på visning.

 

Det rasslade in 4 meddelanden till – sen tystnade inboxen. De bestämde sig för att det var en bra första visning, kom det fler förfrågningar så var det bara att se som bonus. Alla intresserade sa att de utan problem skulle kunna befinna sig på stationen i Åmål klockan 11 den 17/12. De fyra andra visade sig vara fem, då det var ett par, en man som kallade sig “Prylpreppern”, en annan med pseudonymen “Skogsnisse” samt Rolf, en pastor från Blekinge.

 

När de nöjda med det satte sig för att göra listor över lager de behövde, olika nivåer för boende samt vad de skulle kosta, hörde de utifrån ljudet från en kompressortuta. Den tutade i en sekvens som med lite god vilja kunde uppfattas som “S.O.S.” om den som tutade var en tondöv dyslektiker.

 

Magnus och Markus förstod att det var Femman som signalerade. De satte av i fyrsprång ut och hann lagom se en stor, svart bil, en Mercedes-Benz G 63 AMG AWD 4Matic, stanna med en elegant och kontrollerad bredsladd precis framför porten. Efter kom Femman, högröd i ansiktet skrikandes “HALT! STANNA! JAG BEORDRAR ER ATT STANNA! JAG SKJUTER!” varefter han pepprade bakrutan på bilen med skott från sitt vapen, en AK5D M110 GK5D GS kaliber .22 (5,5 mm), batteridriven, vilket gjorde att han lyckades skjuta air soft-kulor med anmärkningsvärd hastighet.

 

Markus stod bara och gapade, men Magnus hade varit med förr och fann sig snabbt “ELD UPPHÖR!” Till Markus förvåning hade detta omedelbar effekt på Femman som slutade skjuta, men fortsatt siktade mot förardörren som höll på att öppnas.

 

Ut ur fordonet steg en lång och välformad kvinna med alla kurvor på de rätta ställena. Hon var klädd i en kritstrecksrandig kjol och kavaj samt åtsmitande svarta läderhandskar. Ett par svarta pilotglasögon hindrade dem från att se hennes ögon. Ett par svarta stövlar med höga stilettklackar avrundade hennes uppenbarelse.

 

“God förmiddag. Jag tänkte ta mig en titt på er Bo(L)tell idag. Det passar, förmodar jag?”

 

Magnus och Markus kunde bara nicka, innan Markus fann sig och stammade fram en fråga: “Hur, vad, hur, liksom hur hittade du hit?”

 

Kvinnan drog en smula på sina fylliga, rödmålade läppar: “Mina slavar är alltid män med resurser, även gällande information. Mitt namn är för övrigt Madame Brita och tills vi känner varandra bättre kan ni titulera mig så eller med endast “Madame”.

 

Passagerardörren och bakdörrarna öppnades efter en diskret vinkning från Madame. Ut steg tre män, alla över medellängd med imponerande axelbredder samt välskräddade kostymer i diskreta färger. Det enda som bröt av från stilen var de svarta, heltäckande läderhuvor de bar. Var och en hade även solglasögon med band som gick runt huvudet istället för skalmar – praktiskt, tänkte Markus, då öronen inte stack ut. Munnarna var täckta med slutna dragkedjor. Även de tre männen hade läderhandskar på sig.

 

“Det är här är Ett, Två och Tre. Jag äger även Fyra, Fem och Sex, men de kunde inte närvara idag.” Markus fann att hans hjärna verkligen sprang iväg på de konstigaste bollarna idag; han undrade om det skulle bli problem med Femman och Fem, men beslöt sig för att problemet troligen var minimalt när han såg hur hängivet Femman redan tittade på Madame Brita.

 

Markus, som vid det här laget insåg att det fanns en hel del pengar knutet till Madame och hennes slavar, höll entusiastiskt upp dörren och manade sällskapet att stiga på. Madame nickade mot Två, som stannade vid bilen. Ett och Tre tog positioner något bakom henne, på ett sätt som fick Magnus och Markus att genast associera till ytterst vältränade personskyddsdetaljer. De visade runt, från källaren (dock inte in i skyddsrummet) och upp till högsta våningen. Madame antecknade flitigt på sin mobil. Hon sa sedan att hon ville överlägga lite med sina slavar och Magnus och Markus lämnade dem i allrummet.

 

“Herrejävlar, vi har inga prislistor klara!” Magnus såg närmast desperat ut.

 

“Då får vi väl göra en attans snabb överslagsräkning nu. Antar att hon vill hyra minst fyran högst upp efter som de ändå är 7 personer. Sen vill hon säkert ha garageplats för monsterbilen samt plats för förråd” svarade Markus.

 

”Hyra, det hade jag fan inte tänkt på i detalj” sade Magnus.” Han fortsatte märkbart bekymrad ”Jag har svårt att sätta en prislapp på saker som kan hjälpa andra. Det tar emot att tjäna pengar på det.”

”Jag förstår vad du menar. Men du får tänka på att det krävs rätt rejäla investeringar för att bygga upp en fungerande verksamhet. Det kommer krävas underhåll, reparationer och säkert fler utgifter än vad vi har koll på i dagsläget. Du får jobba bra många timmar som revisor för att täcka in kostnaderna de kommande åren. Även om du tar allt på ditt företag har inte jag den möjligheten utan att först skatta ut pengarna för att sedan investera i din firma.” konstaterade Markus.

”Staten ska då ha sin långa slev med i allt” muttrade Magnus. ”Skatt är inget annat än ren och skär stöld av medborgarnas tillgångar. Det enda jag är villig att betala skatt för är ett fungerande försvar, ett effektivt polisväsende och grundläggande sjukvård. Resten ska staten hålla sina smutsiga fingrar borta från.” Magnus började bli rejält irriterad, som han oftast blev när han tänkte på staten och dess misshushållning med medborgarnas pengar.

”Den diskussionen kan vi väl ta senare” bröt Markus in. ”Nu måste vi få fram en vettig hyra. Det brinner i knutarna, folk är intresserade och pengarna behövs för att realisera hela projektet.”

”Ok, vi får göra en snabb överslagsräkning. Utgifterna uppskattar jag till 7 miljoner. Solcellsanläggningen blir dyrast, utöver det så är det väl enstaka verktyg och maskiner som kan behövas, det köper vi begagnat. Vi behöver också tänka på skalskydd och perimeterskydd. Perimeterskyddet är enkelt, där köper vi concertinatråd direkt från fabrik i Kina. Samma sak med polykarbonatskivor i blandade tjocklekar.” Magnus hann inte fortsätta innan Markus avbröt honom.

”Polykarbonatskivor? Vad ska vi med det till?” Markus hade läst något om polykarbonat i en twittertråd för några år sedan men han kom inte ihåg vad det specifikt handlade om.

”Du har kanske hört talas om Lexan? Som man använder bland annat till säkerhetsfönster, huvar till stridsflygplan och allt annat möjligt där glas inte är flexibelt nog? I vilket fall som helst, polykarbonatskivor stoppar en hel del. En 10mm-skiva mellan glasen i ett tvåglasfönster gör att det blir svårt att ta sig igenom med yxa. En 20mm-skiva stoppar 22LR-ammunition. Och 90mm-skivorna stoppar 308-NATO från att ta sig in. Det är billigt att köpa från fabrikerna i Kina. Säg 250 000 så kan vi förstärka alla fönster på bottenvåningen rejält och lite klenare skivor högre upp i huset räcker fint för att repellerande spetsnäsor ska studsa som guttaperkabollar mot skivorna och misslyckas med att ta sig in”. Magnus var återigen i extas.

Han brinner verkligen för tekniska djupdykningar, tänkte Markus.

”Åter till hyran” sade Markus, som under Magnus utläggningar gjort ett snabbt överslag och kommit fram till några rimliga siffror.

”Lägenheterna tycker jag ska kosta 2000 kr per rum och månad. Det täcker investeringar och visst underhåll, om vi gör det själva. Sängar på våning 2 och 3 kan vi gott ta 1000 kr per månad för. Det ger ett visst överskott jämfört med lägenheterna, men det behöver vi. Och en tusing i månaden för en säng är billigt, även om du får dela rum med flera andra. Förråd är hårdvaluta och jag misstänker att de flesta som kommer har allt packat i plastbackar eller liknande. 150 kr per kubikmeter och månad är väl rimligt tänker jag.” Markus visste att hyrorna inte skulle täcka alla investeringar fullt ut, men med tanke på Magnus vurm för att hjälpa alla så skulle det bli en tuff kamp att få honom att gå med på att faktiskt ta ut den verkliga kostnaden, så detta var en rimlig kompromiss.

”Det låter dyrt tycker jag, kan vi verkligen ta så pass mycket betalt?” undrade en bekymrad Magnus.

”Vi måste om det ska finnas en rimlig chans att göra det som måste göras. Vi kommer likväl att få pytsa in egna pengar för att göra vissa dyrare åtgärder” konstaterade Markus.

”Ok, vi kör på det! Vi kan kanske sänka hyrorna när alla investeringar är gjorda och huset är färdigt” sa Magnus optimistiskt.

Markus mumlade något ohörbart till svar, något som Magnus tolkade som ett gillande och därmed ansåg att det hela var klart.

Efter ungefär tio minuter var Madame tillbaka. “Jag vill hyra fyran högst upp, en tvåa till mina slavar, tre nätbursförråd samt nog med plats i kyl och frys för mat för åtta personer. Vidare behöver jag även garageplats för två bilar.”

 

Markus hade mobilen redo och började räkna. “Ähhhm, vi har inte riktigt kammat ut vad förvaring i kyl och frys ska kosta, så om det är okej med dig att ta det senare, så blir hyran per månad för det övriga 21500:- men eftersom du hyr hela tvåan så kan vi nog ge rabatt så det blir jämna 20000:-”. Svetten pärlade sig lite i Markus panna och Magnus såg ovanligt blek ut.

 

Det var tämligen klart för någon så bevandrad i det mänskliga psyket som Madame Brita var, att de båda männen tyckte det var en enorm summa samt att de oroade sig för att hon skulle backa. Det som Madame tänkte gick dock i helt andra banor. Hon hade mycket klart för sig vad det kostade att underhålla ett hus av den här storleken, särskilt om det inte satt på kommunalt V/A.

 

Hon kvävde en inre suck över hur naiva preppers kunde vara. Även om hon förstod att de tyckte det var viktigt att bistå andra, måste de ändå vara realister och inse att de tillhandahöll en tjänst. Dessutom var tjänsten av det mer komplicerade slaget vad gällde både logistik och ekonomi. De hade säkert inte ens försäkringar på stället! Hon överlade ett litet slag med sig själv innan hon tog till orda.

 

“Jag har ångrat mig.”

 

Reaktionen var omedelbar och förutsägbar; båda männen såg ut som femåringar som fått bekräftat att föräldrarna kommit på dem med att nalla kakor och att de därför blev utan lördagsgodis. Eller MP-ministrar som tvingas inse att man i regeringsposition måste ägna sig åt realpolitik.

 

“Jag vill inte hyra – jag vill köpa in mig på Bo(L)tellet och bli delägare!”

signalhornet

signalhornet

Författare av obskyra texter och en allmänt provocerande person.
Ny skribent på www.prepperse.se.
signalhornet

2 comments

Kommentera

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.